DAG 8
HOHO!
Helt absurt varmt har det varit idag! Jag smalte nastan i varmen. Cirka 33 grader, heela dagen. Missforsta mig inte, jag klagar ej, alskar den har varmen!
Idag var vi pa barnhemmet Daily Bread igen, det var riktigt kul att se alla barn upptrada. Richard, Franco, Anestine och hennes dotter Alexa, samt Richards kusin foljde med oss, jatte kul.
Barnen (eller ja, barn och barn.. barnen och ungdomarna) pa barnhemmet ar sa otroligt talangfulla. De ar inte ett dugg blyga nar det kommer till att upptrada. Och killarna som dansar anses vara coola, i motsats till hemma i Sverige dar dem skulle bli retade.
Nagot som ar roligt ar att alla, som jag hort i alla fall, kan sjunga. Och inte bara vanligt utan i stammor! Helt automatiskt. Det ar valdigt haftigt.
Det finns sa mycket kultur har, sa mycket som ar speciellt for just den har platsen. Underbart.
Efter Daily Bread fick jag mojlighet att folja med Louise till skolan A.W Barnes. Varje mandag och fredag har Louise en "tjejgrupp" dar med nagra 13-aringar. Varje vecka pratar Louise med dem om olika saker och idag pratade de om olika sorters "abuse".
Louise stallde olika pastaenden och tjejerna fick stalla sig i olika horn. Ett horn var "yes" och ett var "no".
Det forsta pastaendet var: Det ar okej for larare och foraldrar att sla barn om de har varit olydiga/busiga.
Alla tjejer stallde sig i "yes" hornet!
Jag var i chocktillstand, det var helt otroligt konstigt om man jamfor med den varld jag lever i.
Efter att Louise stallt ett par pastaenden fick tjejerna satta sig ner igen och vi pratade tillsammans om det dem hade svarat. Nagra saker de sa var:
"Children have to be hit because otherwise they will do the same thing over and over and over"
"Sometimes when my dad hits me I feel like he doesn't love me"
"Your parents hit you to make a better future for you"
"If you love a person, you will protect that person, but you don't have to fight" (en tjej om svartsjuka)
Ja, ni kan val forestalla er hur det kandes att sitta dar pa en stol mitt bland alla dessa fina fina flickor och hora dem saga sa. Vissa saker dem sa var kloka och bra, men manga saker lat i mina oron helt ologiska.
De tyckte pa fullaste allvar att det ar okej att foraldrar/larare slar sina barn. De hade inte ens nagot problem att prata om det.
Och det ar inte sa konstigt egentligen, att de tycker sa. Dom har ju blivit uppfostrade till det, och alla deras vanners foraldrar gor pa samma satt. Dom tycker inte att det ar nagot konstigt eftersom det ar sa otroligt vanligt.
Jag vill inte komma som vasterlanning och saga att "sahar ska det vara, for det vet jag!" aven om jag faktiskt vet att det ar fel att sla barn. Att sla nagon overhuvudtaget.
Jag och Louise pratade mycket om hur svart det ar att fa dem att forsta pa ratt satt. Det enda man kan gora ar val att beratta for dem om deras rattigheter och att ingen egentligen har ratt att varken sla dem eller misshandla dem pa nagot annat vis.
Usch, jag orkar inte skriva nagot mer om det..
/Amanda.
Helt absurt varmt har det varit idag! Jag smalte nastan i varmen. Cirka 33 grader, heela dagen. Missforsta mig inte, jag klagar ej, alskar den har varmen!
Idag var vi pa barnhemmet Daily Bread igen, det var riktigt kul att se alla barn upptrada. Richard, Franco, Anestine och hennes dotter Alexa, samt Richards kusin foljde med oss, jatte kul.
Barnen (eller ja, barn och barn.. barnen och ungdomarna) pa barnhemmet ar sa otroligt talangfulla. De ar inte ett dugg blyga nar det kommer till att upptrada. Och killarna som dansar anses vara coola, i motsats till hemma i Sverige dar dem skulle bli retade.
Nagot som ar roligt ar att alla, som jag hort i alla fall, kan sjunga. Och inte bara vanligt utan i stammor! Helt automatiskt. Det ar valdigt haftigt.
Det finns sa mycket kultur har, sa mycket som ar speciellt for just den har platsen. Underbart.
Efter Daily Bread fick jag mojlighet att folja med Louise till skolan A.W Barnes. Varje mandag och fredag har Louise en "tjejgrupp" dar med nagra 13-aringar. Varje vecka pratar Louise med dem om olika saker och idag pratade de om olika sorters "abuse".
Louise stallde olika pastaenden och tjejerna fick stalla sig i olika horn. Ett horn var "yes" och ett var "no".
Det forsta pastaendet var: Det ar okej for larare och foraldrar att sla barn om de har varit olydiga/busiga.
Alla tjejer stallde sig i "yes" hornet!
Jag var i chocktillstand, det var helt otroligt konstigt om man jamfor med den varld jag lever i.
Efter att Louise stallt ett par pastaenden fick tjejerna satta sig ner igen och vi pratade tillsammans om det dem hade svarat. Nagra saker de sa var:
"Children have to be hit because otherwise they will do the same thing over and over and over"
"Sometimes when my dad hits me I feel like he doesn't love me"
"Your parents hit you to make a better future for you"
"If you love a person, you will protect that person, but you don't have to fight" (en tjej om svartsjuka)
Ja, ni kan val forestalla er hur det kandes att sitta dar pa en stol mitt bland alla dessa fina fina flickor och hora dem saga sa. Vissa saker dem sa var kloka och bra, men manga saker lat i mina oron helt ologiska.
De tyckte pa fullaste allvar att det ar okej att foraldrar/larare slar sina barn. De hade inte ens nagot problem att prata om det.
Och det ar inte sa konstigt egentligen, att de tycker sa. Dom har ju blivit uppfostrade till det, och alla deras vanners foraldrar gor pa samma satt. Dom tycker inte att det ar nagot konstigt eftersom det ar sa otroligt vanligt.
Jag vill inte komma som vasterlanning och saga att "sahar ska det vara, for det vet jag!" aven om jag faktiskt vet att det ar fel att sla barn. Att sla nagon overhuvudtaget.
Jag och Louise pratade mycket om hur svart det ar att fa dem att forsta pa ratt satt. Det enda man kan gora ar val att beratta for dem om deras rattigheter och att ingen egentligen har ratt att varken sla dem eller misshandla dem pa nagot annat vis.
Usch, jag orkar inte skriva nagot mer om det..
/Amanda.
Kommentarer
Postat av: Pottis
Herregud, det måste verkligen vara helt outhärdligt att inte kunna säga eller göra något åt det. Vad ska man säga lixom? Som du säger, att bara berätta om deras rättigheter. Man blir verkligen medveten om den enorma skillnaden och om att ta saker för givet.
Trackback
