Flygresan
Mamma och jag kliver ut ur porten pa bjallerv. 11 kl halv tolv. Kl tolv sitter vi pa en svettig flygbuss mot Arlanda. Incheckningen gor relativt smidigt, forutom att mammas ena boardingkort inte vill skrivas ut.
Vid gaten borjar alla de vanliga problem som uppstar f;r en jordnotsallergiker som mig sjalv. Trots det att jag flera manader i forvag anmalt min allergi sa vill personalen inte be passagerarna ombord att inte oppna nagot som innehaller jordnotter. Efter manga om och men lyckas jag tillslut overtala "the man in charge"..
Flygningen gar smartfritt, men nar vi ska byta plan i London uppstar samma problem som i Stockholm.
"Of course! I'll tell the CCE" (Cabin Crew yada yada..) Sager en av flygvardinnorna och gor en kopia pa mitt boardingkort. det var nastan for bra for att vara sant.. Ja, det var det.
"The CCE" kommer fram till mig och sager "I'm sorry but I am not going to announce anything to the passangers. It is against biritish airline policy adn we do not wish to be liable." Sa pladdrar han pa, yada yada yada..
Och trots att jag visar en kopia pa det mail jag skickat och fatt av British Airlines sa tanker han inte ropa ut nagot till passagerarna. I vilket fall som helst far jag tillatelse att sjalv be manniskorna ombord att inte ata jordnotter, vilket de, saklart, inte hade nagot problem med.
Men tydligen har jag nu spridit nagon form av panik bland passagerarna. Paul, som har ansvar for avdelningen dar jag sitter fragar mig "What exactly did you tell everyone? Because there is a doctor who has now contacted the crew saying that we chould not let you fly." Jag ville bara skrika och kasta potatis i deras ansikten.
Eftersom jag ar allergisk maste jag ha med egen mat och jag far inte lagga den in deras kyl (?!), men far en pase med is, som sedan borjar lacka ut pa golvet och sugs upp av ryggsack. Skrattretande..
Nar planet val ar i luften borjar jag grina som ett litet barn. All stress och somnloshet och allt krongel bara valler ur mig. Jag blev niagarafallen for en minut.
Nar vi sen ska ata klammer jag fingret och lyckas stota till bordet. Mannen som sitterlangst ut far hela sin ny-upphallda gin & tonic over sig. Ahhh!
Men jag fick mitt straff nar jag vaknar mitt i natten av att nagot kallt rinner ned for min rygg. "Sorry, sorry!" hor jag bakom mig. "It's just water, it's just water!", mycket harligt uppvaknande.
Kl 07:00 ar vi framme i Johannesburg. Bara ett flyg ifran vart mal, East London! Vi flog over Drakensberg och Lesotho. Det var alldeles klart sa va sag allt fran luften.
Nar vi kom fram tog vi en shuttle (taxibuss) till vart hostel "Sugar Shack".
Kram pa er! Kommentera och maila mycket, plss.
/Amanda.
Vid gaten borjar alla de vanliga problem som uppstar f;r en jordnotsallergiker som mig sjalv. Trots det att jag flera manader i forvag anmalt min allergi sa vill personalen inte be passagerarna ombord att inte oppna nagot som innehaller jordnotter. Efter manga om och men lyckas jag tillslut overtala "the man in charge"..
Flygningen gar smartfritt, men nar vi ska byta plan i London uppstar samma problem som i Stockholm.
"Of course! I'll tell the CCE" (Cabin Crew yada yada..) Sager en av flygvardinnorna och gor en kopia pa mitt boardingkort. det var nastan for bra for att vara sant.. Ja, det var det.
"The CCE" kommer fram till mig och sager "I'm sorry but I am not going to announce anything to the passangers. It is against biritish airline policy adn we do not wish to be liable." Sa pladdrar han pa, yada yada yada..
Och trots att jag visar en kopia pa det mail jag skickat och fatt av British Airlines sa tanker han inte ropa ut nagot till passagerarna. I vilket fall som helst far jag tillatelse att sjalv be manniskorna ombord att inte ata jordnotter, vilket de, saklart, inte hade nagot problem med.
Men tydligen har jag nu spridit nagon form av panik bland passagerarna. Paul, som har ansvar for avdelningen dar jag sitter fragar mig "What exactly did you tell everyone? Because there is a doctor who has now contacted the crew saying that we chould not let you fly." Jag ville bara skrika och kasta potatis i deras ansikten.
Eftersom jag ar allergisk maste jag ha med egen mat och jag far inte lagga den in deras kyl (?!), men far en pase med is, som sedan borjar lacka ut pa golvet och sugs upp av ryggsack. Skrattretande..
Nar planet val ar i luften borjar jag grina som ett litet barn. All stress och somnloshet och allt krongel bara valler ur mig. Jag blev niagarafallen for en minut.
Nar vi sen ska ata klammer jag fingret och lyckas stota till bordet. Mannen som sitterlangst ut far hela sin ny-upphallda gin & tonic over sig. Ahhh!
Men jag fick mitt straff nar jag vaknar mitt i natten av att nagot kallt rinner ned for min rygg. "Sorry, sorry!" hor jag bakom mig. "It's just water, it's just water!", mycket harligt uppvaknande.
Kl 07:00 ar vi framme i Johannesburg. Bara ett flyg ifran vart mal, East London! Vi flog over Drakensberg och Lesotho. Det var alldeles klart sa va sag allt fran luften.
Nar vi kom fram tog vi en shuttle (taxibuss) till vart hostel "Sugar Shack".
Kram pa er! Kommentera och maila mycket, plss.
/Amanda.
Kommentarer
Postat av: Lennart G
Vilken rolig resa! ;)
Trackback
